101007 - En dag att minnas!

En liten sessa som vägde 3090 gram och 46 cm föddes 1 timme och 4 minuter efter inskrivningen på Södertälje sjukhus i vecka 37+1.

Södra BB var tyvärr fullt, men både jag och Victor är väldigt nöjda med Södertälje. Personalen fick en att känna sig trygg och ingenting var panikartat även om allt gick väldigt snabbt.

Kort och gott for vi in pga att vattnet hade redan gått dagen innan, men misstankarna kring det stärktes när jag fick se bindan på morgonen då det var blodblandat. Värkarna började dessutom komma mer intensivt och regelbundet så det var bara att fara in för en kontroll med tanke på mina snabba förlossningar.

Trots värkarna och vattnet som gått körde jag in till Södertälje sjukhus. Det komiska på resan var att vi fick stanna för en fjolårskalv på motorvägen i Södertälje samt irra runt efter en parkering...

Väl på förlossningen vid kl 10 kontrollerades värkarna samt om det var fostervatten jag läckte. Då det troligtvis var fostervatten så kontrollerade dom inte hur pass jag var öppen pga infektionsrisken. Läkaren gjorde en gynundersökning och konstaterade efter lite labbande att det var fostervatten, men pga att värkarna inte var tillräckligt intensiva så kom vi överens om att jag och Victor skulle promenera i Södertälje i 2 timmar för att sedan kontrollera värkarna igen. Vi hann över vägen till ett Thai ställe och Victor fick i sig sin lunch medan jag själv lyckades efter mycket om och men få i mig 1 dl mat under flera intensiva värkar. Vi var borta 45-50 min från förlossningen. Tänk om vi hade valt att gå runt Södertälje sjukhus? Då hade jag säkerligen fött på vägen.

Värkarna kontrollerades och visade sig ha blivit mer intensiva, men tydligen inte så pass intensiva som de brukar vara i slutskedet. Kl 13.15 skrev dom in mig. Kl 14 var jag öppen 5cm. Kl 14.10 var jag öppen 8cm och det efter att ha fått kämpa mig till en pilatesboll som jag knappt hann sitta på. Kl 14.16 känner jag av krystvärkar och kl 14.19 föds tösen. Hon var lite medtagen och man började smått märka att personalen var lite oroliga när dom försökte få henne att kvikna till. Både jag och Victor såg inte att hon hade haft navelsträngen 2 varv runt halsen. Så här i efterhand så kanske det var därför som hennes hjärtljud föll ner till 50 vid värkarna...

Allt var känslosamt både för och Victor, men ändå helt underbart!

Victor. Titta. Det är en flicka.
...men min första tanke när jag såg hennes ansikte var att jag hade fått ytterligare en son och det var jag helt tillfreds med.

Pga att jag inte hann få pencillin intravenöst pga vattenavgången som skett mer än 18 timmar innan förlossningen så fick vi stanna kvar ytterligare en natt på BB för att kontrollera att hon inte åkt på någon infektion, men allt var bra och 9 oktober fick vi fara hem.

Äntligen i vecka 37+0!

I måndags var jag åter på Södra BB för MVC besök. Mitt Hb var bättre än tidigare, 122, och likaså mitt BT 110/60. Sf måttet låg denna gång på 34 cm och hen håller sig strax ovanför genomsnittet i kurvan.

Nu pågår vräkningen för hen då jag äntligen gått in i vecka 37+0 idag. Det städas och rensas för fullt. Igår blev hela lägenheten dammsugen, kläder blev tvättade, vikta och upphängda, tresits soffan blev inlämnad på Sorunda Möbelförmedling och bilen blev äntligen städad.

Victor håller sig hemma med mig nu utifall att det är dags och det känns som en trygghet för mig och självklart för honom med då han för tillfället arbetar på andra sidan stan.

Idag ska det fortsättas rensas, men först börjades dagen med att läsa ut 'Våran lilla hemlighet' som jag fick hemskickad igår.

Fram och tillbaka... Nu räcker det!

I torsdags kväll var jag och Victor hemma hos Micke och Mariette och när vi sitter vid matbordet så känner jag av mer och mer regelbundna värkar vilket slutar med att vi blir hemskjutsade. Väl hemma klockar jag värkarna mera och det börjar kännas som att det nu var dags. Jag ringde förlossningen och vi var välkomna till HS. Vi tog oss dit och jag blev uppkopplad till CTG för att kolla hur ofta jag hade värkar samt hjärtljuden kollades.

CTGn visade att jag kände något, men intensivare än så blev det inte och dom kollade hur pass öppen jag var vilket visade sig vara 1,5 cm, men vi blev hemskickade. Väl hemma så gick jag på toaletten innan det var dags att försöka sova och då upptäckte jag att en del av slemproppen hade gått. Resten av fredagen så gick slemproppen och det har den mer eller mindre gjort till idag, så rent generellt bör den nu vara obefintlig nu.

Vilket fall som helst så blev värkarna mer intensiva på fredagen och Victor och jag hörde oss av till SÖS som ville att vi skulle komma in. Där blev jag uppkopplad till CTG som på HS och efter kontroll med den så kontrollerades det återigen hur öppen jag var och där hade ingen förändring skett utan jag var fortfarande öppen 1,5 cm så det var bara att fara hem igen och avvakta och se, men jag fick en tid till specialist MVC för att kontroll och uppföljning igår.

På specialist MVC så kontrollerades om jag hade öppnat mig mer, vilket jag inte hade gjort, samt jag fick även veta att urinodlingen var utan anmärkning vilket kändes skönt, men det känns verkligen som jag är en tickande bomb, för någonting är på gång, men var, när och hur återstår att se... Jag fick dock bekräftat vid kontrollen att hen har fixerat sig mer eller mindre helt och hållet nu för hon kunde inte röra på det så nog händer det saker.

Det sägs att nr 3 var en lurifax. Det kan jag nog kalla nr 4 för! Nu far vi inte in något mer förrens jag ligger på golvet och kryper...

BB väskan har börjat packats!

Jag och Victor bestämde att min Willvin Magnipack passade utmärkt för jobbet som BB väska med alla fack och att det bara att kasta den på axeln i all hast. Hittills har vi packat ner lite bebiskläder, första gosedjuret Pricken, bindor, blöjor och amningsinlägg, men än är det inte klart dock är det absolut viktigaste nerpackat dvs bebisens saker.

Härnäst ska Minimundus trikåsjalen packas ner och lika så lite kläder till mig och Victor samt någon bok och framförallt ska MVC papprena vara tillgängliga.

Fortsatt sjukskrivning & UnderBARA BARN.

Imorse bar det av till Södra BB för att åter träffa läkaren ang min fortsatta sjukskrivning samt ang förvärkarna jag har. Blir det aktuellt att bebisen kommer innan vecka 37 så ska jag vända mig till de större förlossningarna SÖS eller KI i Huddinge, dock räknar jag starkt med att bebisen får invänta tills efter v.37+0 att anlända då Södra BB inte tar emot en tidigare och det är där jag vill föda denna gång.

Idag gick jag in i vecka 34 (33+0) så minst 4 veckor till får hen se till att stanna. Läkaren sa att det är väl ingen risk att jag skulle föda tidigare, men då fick jag påminna henne om att pojkarna har kommit tidigare och tidigare och senaste förlossningen skedde i v. 37+5 så risken finns att hen behagar sig att komma tidigare också.

Jag blev fortsatt sjukskriven till 8 oktober och är beräknad 26 oktober. Vi får se om hen har fötts innan den går ut eller hur det nu blir. Oavsett vad så ska jag i alla fall på UnderBARA BARN som är då med min fribiljett som jag fick i min Goodiebag från Barnbutiken.

Frukost med föräldragruppen.

Ärtans etta med kokvrå vecka 33.

Idag var det ett nytt besök på Södra BB med föräldragruppen.

Denna gång kändes det mer avslappnat än förra gången då man fick göra andningsövningar. Denna gång tog barnmorskan upp om olika smärtlindringar samt man fick om man ville prova lustgas. Jag avstod. Victor också. Jag provade lustgas under Antes förlossning och jag fick panik av masken så jag vet att det inte är något för mig. Jag provade inte igen varken under Mathis eller Jonis förlossning.

Jag tänker försöka hålla mig till varmt bad och ev. akupunktur om jag hinner vid förlossningen. TENS lät dock intressant och jag börjar undra om man kanske inte skulle passa på att hyra en redan nu och prova vilket barnmorskan rekommenderade. Under Antes förlossning använde jag mig endast av varmt bad samt provade lustgasen och dom förberedde EDA, men den behövdes inte. Under Mathis förlossning använde jag mig endast av HOT PACK och Jonis förlossning ingenting.

Vi pratade också en hel del om komplikationer samt fick se akutrummet där dom tar bebisen till om något händer. När träffen som inkluderade med frukost med föräldragruppen tog slut bokade barnmorskan in mig på ett läkarbesök hos läkaren så jag ska åter dit om 2 dagar för att förlänga min sjukskrivning.

Idag är det förresten 50 dagar kvar till beräknad förlossning.

Sammandragningar? Förvärkar? Värkar?

I lördags så började det kännas som att det var något på G. Det kändes som jag hade värkar, men ändå inte. Dom kom regelbundet 4-5 ggr/ timmen, men inte lika intensivt som att det skulle vara värkar, men ändå började jag undra speciellt då alla mina förlossningar har börjat med svaga värkar för att sedan övergå till rejäla sådana.

Jag har aldrig under mina tidigare graviditeter haft förvärkar och det verkar som att det är precis vad jag i dagsläget har fått för jag kan klart säga att det här är inte sammandragningar.

Hen får gärna stanna kvar ett tag till med tanke på att BF är först 26 oktober och det är en sak att jag ställt in mig på att hen kanske redan kommer i slutet av september, men i dagsläget är absolut lite i tidigaste laget att hen skulle komma, men oavsett vad kanske det är dags att packa BB väskan och samla alla papper som ska med samt börja planera i den mån det går vad gäller barnvakt om jag och Victor har pojkarna när det är dags på allvar.

Victor börjar bli nervös. Även jag trots att det är min fjärde...

Föräldragruppens första träff.

Igår kväll var det föräldragruppens andra träff, men min och Victors första då vi tyvärr inte kunde närvara på första träffen som var förra veckan. Elin och Simon passade barnen och vad jag förstod så hade det gått bra, men jag kan tänka mig att både Elin och Simon sov djupt inatt efter att bla ha sprungit runt på flera olika lekparker i VH.

Elin frågade mig flera gånger vad det var för något jag och Victor skulle gå på, om det var profylaxkurs eller liknande, men jag svarade varje gång att det bara var en förberedelseträff där vi skulle sitta och prata. Visst fikade vi och pratade, men ack så fel jag hade...

Vi var fyra par där och det kändes som alla reda kände varandra, men dom var trevliga allihop även om jag var rätt avvaktande och blyg utav mig. Vi fick göra en snabb presentation och sen besöka ett rum på Södra BB där vi bla fick göra olika andningsövningar. Elin hade rätt! Det var riktigt pinsamt och helt ärligt så kunde jag inte simulera ett värkarbete för att få in andningen korrekt. Jag får in det automatiskt när det är dags. Det är inget jag kan träna på... Det kändes lite bättre när det var fler än jag som inte kunde få in den rätta tekniken.

Vi fick även lära oss olika ställningar som man kan föda på samt hur mannen kan vara delaktiga och följa sin kvinna likt en danspartner i värkarbetet. Alltihopa känns väldigt skrämmande och främmande. Det mest skrämmande är nog att vi inte hinner in i tid utan föder på väg 73. Det som känns främmande är att jag i de tidigare förlossningarna har varit i min egna bubbla, men nu har vi fått lära oss olika knep att få mannen delaktig i den också.

Jag har sen evigheter tillbaka problem med foglossning vilket barnmorskan uppfattade och när träffen var slut tog hon mig åt sidan och frågade ang akupunktur och om jag är intresserad så visar hon min barnmorska hur nålarna ska sättas så hon kan göra det på mig. Så nästa gång det är MVC tänkte jag ta upp det. Det kanske även är värt att prova som smärtlindring, dock tror jag inte att det hinns med då det 29 minuter för Jonis att födas när jag kom in och då var jag endast 30 minuter bort från sjukhuset och dom ville att jag skulle vänta ytterliggare en timme för att trean är tydligen en lurifax; man tror bara att det är på gång, men det kan ta timmar.

Nästa föräldragruppsträff är nästa vecka.

De där nålarna igen då...

Idag var det åter dags för akupunktur hos sjukgymnasten Anna och denna gång fick jag två nya nålar och dessa i anklarna. Hon berättade att ju fler behandlingar man gör desto mer känner man av stimuleringen och det kan jag nog hålla med om. De i svanken är nog värst, men även dom i händerna är minst sagt obehagliga numera.

Förra gången fick jag frikort, men hon hann inte göra det då, så hon ordnade det idag medan jag halv sov med alla 11(?) nålar.

Nästa vecka skulle hon ev. iväg på en utbildning så jag får se om jag kommer iväg på en bahndling hos henne då, annars funderar jag på att boka in en massagetid här i närheten. Det skulle vara skönt!

En kort behandling.

I väntan på min tur...

Idag var det en kort behandling av akupunktur som följde. Denna gång slapp jag huvudvärken som hittills medföljt efteråt samt så fick jag fler nålar satta i svanken. Ont så in i helskotta gjorde det...

MVC - v.19 (18+0)

En liten bit kvar utav helvetestrappan upp till SÖS...

Så var det åter dags för ett MVC på Södra BB och självfallet skulle fogarna ha en dålig dag bara för att man skulle vara tvungen att ta sig någonstans. Victor mötte upp mig på Stockholm Södra och sen var det bara att halta mot Södersjukhuset.

Då vi ändå var där så passade jag på att boka in en tid för Ante på Sachsska Barnmottagning. Det visade sig att dom hade missat att sända en kallelse till oss ang återbesöket som skulle varit för 1 år sedan. Vi ska dit på fredag med morgonurin för att se om han fortfarande har äggvita i urinen samt så ska han vägas, mätas och få lämna blodprov. Det sistnämnda fasar jag för, men jag har redan börjat förbereda honom så gott det går och 'tror' det går bra.

Därefter var det bara att fara upp 2 våningar till MVC där vi fick träffa våran bm. Vi pratade bla en del om foglossningen, jag fick moderskapsintyg att sända in till Försäkringskassan, vi lyssnade på hjärtljuden som låg mellan 140-150 och hon kollade även mitt BT som låg på 100/55, dvs lågt som vanligt. Då jag slarvat med järntabletterna en tid så försökte bm övertala mig nu att börja sköta dom igen och jag har nog inget annat val än att lyssna på henne, men 1x2 Niferex 100mg och 20ml Blutsaft om dagen gör verkligen så min mage inte är sig lik. Nästa MVC besök sker först 5/7, dvs en evighet tills dess.

Hur var det nu med sekretessen...?

I fredags var jag hos MVC läkaren ang min foglossning och sjukskrivning. Redan vid första klivet in på hennes rum såkände jag att kemin inte stämde. Speciellt inte då hennes första kommentar var Vad vill du? Du ser inte ens gravid ut. Sen påpekade hon att jag verkar ung (vad har det med saken att göra?). Jag sa att det må jag vara men jag väntar ändå mitt fjärde barn. Sen säger hon att någon sjukskrivning inte är aktuell(?), men sen ändrar hon och säger 50% procent, men efter att äntligen(!) börjat läsa min journal samt lyssnat på mina besvär så sjukskrev hon mig ytterliggare på heltid. När hon hämtade papprena så lämnade hon dörren ut mot väntrummet öppet och stängde den inte när hon kom tillbaka och fortsätter prata om privata saker med mig så alla i väntrummet hörde. Jag var flera gånger på gång att resa mig upp för att gå och stänga, men pga foglossningen så kunde jag inte och jag var så ställd att jag inte sa något...

Jag frågade även läkaren om det kan ha inverkan med mina tre arbeten samt att det trots allt är min fjärde graviditet med tanke på att foglossningen är förjävlig denna gång, men hon svarade inte alls utan nonchalerade mig. Förra läkaren som jag träffade var helt klart bättre. Hon sa att det hade stor inverkan samt så förklarade hon hur och varför jag har den smärtan som jag har.

Ang några starkare värktabletter som jag kan ta i nödfall fick jag inte heller. Enligt henne så existerar inte det (det vet jag dock att det gör). Det är bara att bita ihop och hålla tyst... Jag går redan på maxdos av alvedon och försöker lindra smärtan med akupunktur och bälte. Vad mer kan jag göra? Vissa dagar är allt annat än 'bra'.

Efter detta läkarbesök bröt jag bara ihop. Vettigare läkare har man träffat. Victor hade frågat innan om han skulle följa med, men jag sa att det inte behövdes. Nu vet vi båda att vid kommande läkarbesök så ska han följa med så jag inte blir överkörd på liknande sätt igen.

Åter dags för akupunktur.

Nu på förmiddagen var jag på min andra akupunktur behandling hos sjukgymnasten Anna. Denna gång fick jag två till nålar, en i vardera knä också. Hon frågade hur jag hade mått efter första behandlingen och jag sa som det var att jag hade blivit både trött och fått huvudvärk, men att huvudvärken troligen berodde på att jag hade druckit dåligt vilket hon också trodde, då det var väldigt varmt i måndags. Tröttheten visade sig bara vara normalt. Jag är ju gravid.

Hon ville även att jag skulle uppskatta min smärta innan dagens behandling och jag sa att den låg runt en sexa, vanligtvis ligger den mellan nio-tio. Efter behandlingen låg den på tre, men då satt jag ner fortfarande. Nu hemma ligger den runt en sexa-sjua igen.

Nästa behandling blir på tisdag och jag ä helt övertygad om att detta lindrar, för nu har jag inte legat uppe på nio-tio på några få dagar förutom igår då det låg på åtta, men så kanske det är för att jag tagit det lugnt och inom hemmets fyra väggar så kan jag själv bestämma vad som ska göras, när det ska göras och kan vila när jag själv vill?

Imorgon ska jag på läkarbesök på Södra BB ang min foglossning och sjukskrivning. Bara att ta sig dit fram och tillbaka är utmaning, men ev. ska jag träffa Sanna och Vincent, så lite vila och bebisgos blir det däremellan som tur är.

RUL avklarat!

v.18 (17+0)

Idag var jag och Victor på RUL på SÖS ultraljudsmottagning. Bm var jätte gullig och förklarade allt hon gjorde under undersökningen utförligt så både jag och Victor hängde med i vad hon undresökte och vad vi såg. Bla fick vi se när den smaskade och det såg riktigt sött ut.

Allt var bra med bebisen. Hen har en normal hjärnaktivitet, normala fosterrörelser och normal fostervattenmängd. Efter mätning av skallbredd och lårbenslängd så fick bm fram ett nytt beräknat förlossningsdatum, 9 dagar senare än innan. 17 oktober var det innan enligt sista mensens första dag, men nu är det 26 oktober.

Idag jag gick närmare bestämt in i v.18 (17+0) med lilla, lilla ärtan.

Orolig...

1 kg. Det är allt jag gått upp sen inskrivningen och jag är i v.19 (18+2). Ett jävla kilo. Det skulle inte förvåna mig att det visar sig vara något fel på hen när jag ska göra RUL i eftermiddag.

Hjärtat slår, det vet jag i och med att jag lyssnat med Babysounds som för övrigt visade sig heta Angelsounds senast igår, men 1kg...

Sandy testar akupunktur.

Igår var jag iväg till sjukgymnasten igen och testade akupunktur.

Jag fick en nål i huvudet, en i vardera hand (mellan tumme och pekfinger) och fyra i svanken. Hon gjorde en mild behandling på mig då det här var första gången som jag fick prova det. Nästa gång kommer jag få fler nålar och jag ser framemot vad de kan göra.

Stimuleringen ilade till i kroppen och självklart lyckades jag göra en egen stimulering några gånger med dom i händerna, men men...

Hur var då slut resultatet? Mådde jag bättre? Kommer jag gör om det?
Förutom att jag fick en dundrande huvudvärk flera timmar efteråt (troligen för att jag drack otroligt dåligt under dagen) och att värken kom senare så tycker jag ärligt talat att det hjälpte och jag kommer fortsätta gå på detta 2 ggr/ veckan. Nästa gång blir på torsdag.

Sjukgymnasten sa att om man inte har märkt av någon skillnad efter 6 ggr så får man själv ta ställning till om man ska fortsätta med akupunktur eller inte, men för min del så känns det som att det här är en av alla ting som kan lindra min hemska foglossningen.

Jag frågade även henne om man får använda spikmattan när man är gravid och det finns inga hinder med det förutom att det kan vara svårt att komma bort från den när man legat där en stund, vilket jag själv märkt och därför ser jag till att Victor är närvarande när jag använder den så jag vet till hundra procent att jag kommer upp utan problem.

Superkvinnan med oanade krafter. Tydligen.

Två gånger denna vecka har jag nu fått ringa Störningsjouren pga att någon i huset har spelat hög musik hela natten lång. Jag var lite orolig att dom angav vem som ringt in då man lämnar namn och nummer, men blev lugnad med att dom inte gör det. Nu inatt var det musik till halv tre på natten. Jag höll på att bli galen samt så ansåg jag att Victor skulle få sova ostört resten av natten eftersom han skulle upp tidigt att arbeta om bara några få timmar.

Jag har även kunnat konstatera varför jag vaknar den tiden på natten hela tiden nu. Jag ska ju ta tabletterna var 3:e timme, vilket fungerar dagtid, men till natten tar jag två och det har gått ur kroppen helt vid kl 3, så om jag nu vaknar inatt vid den tiden så ska jag prova att fylla på dosen i min kropp så kanske jag kan sova vidare utan problem.

Personligen tycker jag inte att alvedonen hjälper något (panodil, då Apoteket inte hade 100pack alvedon hemma och dessa var billigare). Både alvedon, reliv och panodil har jag nu provat och de är de enda receptfria som jag får ta utan läkarens ordination och efter besöket i måndags på Nynäs Akuten blev jag tillfälligt ordinerad 1 tablett var 3:e timme max 8 tabletter/dag alt 2 tabletter var 6:e timme. Citadon och dexofen är två morfinliknande preparat som jag kanske blir ordinerad när jag väl får träffa MVC läkaren då inget av de receptfria hjälper, men det är dock inget att rekommendera då det kan ge bebisen abstinens och nedsatt andningsfunktion. Som det är nu klarar jag knappt av vardagen så vad ska jag göra...

Jag måste ju orkar handla, tvätta, diska, skura golv, dammsuga, leka med barnen etc. Jag ska undvika att bära och gå. Hur lätt är det?

Lästips: Receptfria mediciner under graviditeten

...

Helvetes jävla värk. Det gör så ont som det gjorde när jag for in till Gynekologiska Akutmottagningen på SÖS för lite mer än en vecka sen. Tårarna bara rinner och varken värktabletterna eller det jävla foglossningsbältet hjälper. Jag går fan snart i ide i sisådär 5 månader. Jag hoppas även denna bebis kommer tidigare än beräknat så jag blir av med denna förbannade jävla värk så snart som möjligt!

Bälte på dig nu!

En sväng ner till sjukgymnasten för akupunktur, trodde jag, blev det. Strax innan gick jag in till Camillas Prylförmedling och inhandlade en Villervalla bebis hjälm för 0-3 mån och en tunn mössa med flodhästar på till Jonis från pumpalot för 70:-, då dom ändå är vägg i vägg.

Besöket hos sjukgymnasten Anna resulterade snarare sig först med att jag fick berätta om vad gör problem jag har samt svara på hennes frågor därefter blev det en undersökning endast iklädd bh och trosa för att klargöra att det är foglossning jag lider av, vilket det visade sig återigen att jag gör. Smärtsam undersökning må jag säga. Dessutom fick jag lära mig hur jag ska använda mitt bälte och jag ska ha på det jämnt gående, stående, sittande samt prova även när jag sover, med andra ord det verkar som det där bältet kommer vara ett med mig de närmsta månaderna.

Efter det vart det mer eller mindre ett träningspass där jag skulle lära mig hitta muskulaturen i bäckenet för att på så vis kunna stabilisera det ordentligt. Det var ju helt enkelt lättare sagt än gjort. Jag hittade ju ingenting så det ska jag öva på till nästa gång. Sen fick jag även göra bäckenbottenträning dvs knipa även det var ju lönlöst då jag inte kände något trots att jag vet att jag kan knipa, men hon berättade att man tappar känsel där nere under graviditeten så det var inget ovanligt tydligen, men det kändes måttligt kul att man inte ens kunde göra en sådan sak på beställning...

Jag ska tillbaka till henne på måndag och då ska jag få göra akupunktur samt visa att jag kan mina läxor, dock har jag en känsla av att jag inte kommer kunna visa henne något. Direkt när jag kom hem satte jag på mig mitt bälte och i huvudet hör jag Jonis säga till Victor 'Bälte på dig nu!' som han sa för några veckor sedan.

Vilket fall som helst. 12 ggr ska jag gå tydligen nu efter att hon fått träffa mig och 2 ggr/ veckan. Är jag ett omöjligt fall? Haha! Nästa vecka ska jag dit måndag och torsdag och ev. kommer jag även vara med på hennes vattengympa kl 7 på torsdag morgon. Ska det där bli mitt andra hem? Det känns som att jag kommer nå ett nytt frikort inom kort. Mitt förra gick ut 29 april och jag är redan uppe i 650:-. Tacka vet det här med frikort som vi har i Sverige.

Ett stycke bälte undan gömt. v.18 (17+2)

Vila med stort V...

Det var ju det här med vila. Hur svårt ska det va? Då det var sista lektionen i Hemsjukvård så kände jag att jag lika bra kunde gå på den, vilket jag självklart gjorde, men kände rätt snabbt att jag hade gjort ett fel val. Foglossningen var riktigt hemsk.

Det kändes verkligen som någon hade sparkat sönder bäckenet på mig och stod och hoppade på det. Jag pinade igenom mig hela lektionen och for sedan direkt hem där jag efter några smörgåsar föll pladask på soffan och sov 30 min innan det var dags att hämta Ante på fritids, där dom idag hade ett jippo och han såg ut som ett monster, och för två bra utvecklingssamtal på förskolan.

Jag lider fortfarande och alvedonen hjälper ingenting.

Jag fick även höra påpekan om att jag ännu inte lämnat in studiehandledningen och fältuppgiften i Geriatrik som skulle varit inne för två veckor sedan, så om jag nu vill ha betyg där måste jag ta mig i kragen och få det iväg skickat via Fronter snarast.

Om tre veckor är det tenta i Hemsjukvård och sen är alla studier klara för denna gång. Då det är på halvdistans och inga lektioner till så bör det inte vara några problem för mig trots min foglossning att få det klart. Det enda som kan kännas av rejält är när jag ska göra tentan, men oftast så skriver jag dom snabbt. På mitt sjukintyg står det att jag ska undvika att bära och gå. Lite hjärngympa skadar inte.