Fram och tillbaka... Nu räcker det!

I torsdags kväll var jag och Victor hemma hos Micke och Mariette och när vi sitter vid matbordet så känner jag av mer och mer regelbundna värkar vilket slutar med att vi blir hemskjutsade. Väl hemma klockar jag värkarna mera och det börjar kännas som att det nu var dags. Jag ringde förlossningen och vi var välkomna till HS. Vi tog oss dit och jag blev uppkopplad till CTG för att kolla hur ofta jag hade värkar samt hjärtljuden kollades.

CTGn visade att jag kände något, men intensivare än så blev det inte och dom kollade hur pass öppen jag var vilket visade sig vara 1,5 cm, men vi blev hemskickade. Väl hemma så gick jag på toaletten innan det var dags att försöka sova och då upptäckte jag att en del av slemproppen hade gått. Resten av fredagen så gick slemproppen och det har den mer eller mindre gjort till idag, så rent generellt bör den nu vara obefintlig nu.

Vilket fall som helst så blev värkarna mer intensiva på fredagen och Victor och jag hörde oss av till SÖS som ville att vi skulle komma in. Där blev jag uppkopplad till CTG som på HS och efter kontroll med den så kontrollerades det återigen hur öppen jag var och där hade ingen förändring skett utan jag var fortfarande öppen 1,5 cm så det var bara att fara hem igen och avvakta och se, men jag fick en tid till specialist MVC för att kontroll och uppföljning igår.

På specialist MVC så kontrollerades om jag hade öppnat mig mer, vilket jag inte hade gjort, samt jag fick även veta att urinodlingen var utan anmärkning vilket kändes skönt, men det känns verkligen som jag är en tickande bomb, för någonting är på gång, men var, när och hur återstår att se... Jag fick dock bekräftat vid kontrollen att hen har fixerat sig mer eller mindre helt och hållet nu för hon kunde inte röra på det så nog händer det saker.

Det sägs att nr 3 var en lurifax. Det kan jag nog kalla nr 4 för! Nu far vi inte in något mer förrens jag ligger på golvet och kryper...