Nu har jag precis nattat mina tre älskade små troll som kom för några timmar sen. Det känns helt underbart att dom är hos mig just nu, speciellt med tanke på att jag inte träffat dom på 1½ vecka.

Tråkiga är att Ante är sjuk. Hans andningen är kraftigt försämrad och han har haft feber sen i fredags då x:et fick hämta honom från skolan. Imorgon blir det besök på NynäsAkuten med honom så jag får ut Airomir och Pulmicort till honom och ev. något för hans eländiga hosta.

Han sa till mig innan han skulle lägga sig att hans kompisar från skolan har sagt att det finns en ny sjukdom (läs svininfluensa) som en del kan dö av och att skolorna tom kan stängas ner pga den. Jag antar att han syftar på den skolan som haft 160 fall av svininfluensan. Det här lugnade inte direkt ner mig utan jag känner desto mer att jag vill träffa en läkare som får kolla upp hur det är med honom. Som tur är kom en vän över med både Airomir, Pulmicort och Reliv, så förhoppningsvis blir natten lugn, men jag kommer troligtvis sova oroligt.

Jacket Jonis har under hakan var verkligen inte fint och innan han gick och la sig så råka han slå huvudet i bordskanten och fick ett litet jack på 3 mm som vägrade sluta blöda först. Han har verkligen otur han.

Tre små älskade hjärtan.

Mina barn är hos mig nu. Alla tre. Det känns jätte bra! Strax ska jag påbörja middagen som kommer bestå av en riktig husmanskost ala Sandra som grillade kycklingben, ris, currysås och morötter. Till efterrätt blir det chokladpudding med vispgrädde för att lyxa till det lite granna då jag inte kommer att kunna göra det så mycket i helgen då jag i stort sett bara kommer att arbeta och inte har den möjligheten att lyxa till det då, men vad tusan lite vardagsmys är väl aldrig fel? ^^,

Just nu: Smurfsången med Smurfarna

Det känns som någon sliter ut mitt hjärta och stampar på det!

Vart jag än tittar blir jag påmind av dom. Leksaker. Kläder. Smulor på diskbänken. Bilar på vardagsrumsgolvet. Barnvagnen. Grus vid ytterdörren. Det smärtar något enormt. Jag trodde aldrig man kunde känna en sådan här smärta. Det var samma sak för två veckor sen. Flera säger att man vänjer sig med tiden, men jag svårt att tro att man kan vänja sig vid en sådan här smärta. Jag går sönder inombords...

Det gör så fruktansvärt ont i mig just nu. Från att ha haft fullt hus och fullt ös nästan hela dagen så har både gästerna och barnen lämnat hemmet och jag sitter själv. Hur ska jag klara denna vecka utan mina älskade barn?! Jag saknar dom redan och dom for för ca 5 min sen. Tårarna bara rinner ner. Det känns som jag går sönder.