Willvin Walkers premiär för mig.

Nu är en ny runda för Willvin Walkers igång och denna gång har jag ingen bortförklaring utan jag hakar helt enkelt på. Idag har jag kämpat på med min simpla stegräknare och har skramlat ihop över 9000 steg.

Då jag inte känner mig helt nöjd med min nuvarande stegräknare som man tyvärr alltför enkelt kan nollställa tå drog jag iväg en beställning på en ny och förhoppningsvis mycket bättre, Silva Ex Step.

En liten (stor!) OK-märkt Saga på ett ½ år.

Saga 6 månader 7/4-11 provsmakar lite gröt.

Äntligen har man blivit tagen på allvar. Vid 6 månaders kontrollen så beslutade barnläkaren för att skriva ut flytande ventolin till Saga som är luftrörsvidgande efter att ha förklarat för honom, precis som jag försökt förklara för tidigare läkare samt barnmorskan på BVC, att vid varje infektion så blir hennes luftrör påverkade och att jag misstänker infektionsastma/ förkyldningsastma/ barnastma och allt vad det kan tänkas gå under för namn. Nu skrev han även ut så jag fick fler än ett uttag vilket känns betryggande, dock vet jag inte om hon svarar på den behandlingen nästa gång hon får besvär för vad jag minns så hjälpte det inte Jonathan utan det var nebunetten med pulmicort och airomir som gjorde susen och även han har haft besvär sen han föddes, men dom verkar för tillfället vara bortblåsta och har man tur så växer det bort, dock ropar jag inte hej än för Antons besvär kom tillbaka värre än någonsin när jag trodde dom hade försvunnit för gott.

Just nu är Saga välmående och visar inga tendenser på att vara påverkad i andningen vilket känns väldigt skönt speciellt då hon nyligen hade RS viruset som ställde till det en hel del.

6 månaders kontrollen gick galant och hon fick en OK stämpel. Hon är numera 67 cm lång och väger 8160 gram med ett huvudomfång på 43 cm. Hon växer så det knakar om man säger så. Nu kommer det troligen stanna av lite i och med att jag försöker att byta ut ett amningsmål till banan/ gröt/ puré, dock har hon inte riktigt förstått tjusningen med detta utan mer åker ut än in. Igår åt hon dock nästan en halv banan så hon börjar lära sig lite smått. Det går framåt!

Liten blir stor samt 4 års kontroll & logoped.

Underbara bilder från förskolan under året som har gått.

Här händer det en hel del måste jag säga. På våffeldagen så firade Jonis sin fjärde födelsedag och fick tillbringa dagen med mig och lilla Saga i simhallen. Vid kalaset fick han sin älskade Buzz Lightyear tårta! På 4 års kontrollen visade det sig att han var 107,1 cm lång och vägde 17.8 kg samt så beslutades det att en remiss till logopeden skulle skickas då han bla pratar som att han har en napp i munnen. I veckan så kom det ett brev med två tider där första besöket endast är föräldrarna och vid andra besöket närvarar barnet. Jag har även fått 3 st A4 som ska fyllas i inför första besöket som bär av i nästa vecka.

Njursten är värre än att föda barn.

Igår till frukost fick jag akuta smärtor på höger sida som vägrade ge med sig. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen och vad jag skulle göra för att lindra. Dessutom var jag själv med alla fyra barnen och försökte så gott jag kunde med att få iväg Anton och Mathias till skolan medan Jonathan och Saga fick stanna med mig. Jonathan tog det väldigt hårt och nu i efterhand har jag fått försökt förklara för honom så gott jag kunnat om vad som hände även ena ambulansmannen pratade med honom.

Jag hade ingen aning om vad det kunde vara utan började oroa mig för att det ev. kunde vara blindtarmen helt enkelt så jag lyckades få iväg ett sms till en vän som haft det, men när jag fick svar från henne klarade jag knappt hålla mig upprätt så jag ringde henne. Själva samtalet minns jag inte direkt mer än att hon fick Victors nummer och ringde honom och sa att han måste åka hem nu. Jag låg i fosterställning i soffan och kved och jämra mig och försökte bita ihop för jag såg att Jonathan tyckte det var skrämmande... Victor ringde och han ringde en granne som kom upp och fem minuter efter det kom Victor, hans bror och 2 st ambulansmän in. Jag blev undersökt, fick en nål satt, morfin intravenöst etc. Jag minns inte så mycket jag var kraftigt smärtpåverkad. Jag for in i ambulansen med bår där jag fick något mot åksjuka och sen mer morfin samt dropp. Hela resan kändes väldigt lång och jag blev undersökt hela tiden, men jag minns det mesta diffust.

Jag blev förd till ett akutrum på SÖS där dom stack mig minst 10 ggr utan att få något blodprov och dom hörde om jag haft tidigare problem vilket jag nämnde att jag for in till jourmottagningen i lördags, men då tog dom endast gravtest och urinprov samt att jag lämnade urinodling i måndags, men att allt visade sig vara negativt. Dom tyckte det var dåligt att inte jourmottagningen tog mig på allvar och hade undersökt mig ordentligt.

Jag blev transporterad till ett litet avsides 'rum' där jag fick lämna nytt urinprov. Kort därefter dök Victor och hans bror upp med Saga. Saga var inte så glad då hon inte hade fått amma på ett tag och flaska är hon inte så van med, men amma med morfin i sig var bara att glömma så hon fick lite puréer och ersättning som hon inte var så sugen på. Svärmor kom och tog hand om Saga under tiden som vi var kvar på akuten och det verkade ha gått bra. Tyvärr tråkigt för henne att första gången som hon passar Saga så blir det under sådana här omständigheter, men det verkade ha gått ganska bra trots allt då Saga verkade sova nästan hela tiden.

Jag blev transporterad till röntgen där dom gjorde ultraljud där det visade sig vara njursten jag drabbats utav. Det är verkligen inget att rekommendera! Njursten är värre än att föda barn.

Jag fick med mig smärtstillande hem; voltaren 50 mg, och imorgon ska jag på återbesök för att se om njurstenarna har kissats ut, är små grus kvar eller stora stenar som dom blir tvungna att spränga. Min storasyster Jenny möter upp mig SÖS för att hjälpa mig med Saga under tiden. Om jag får feber eller mer ont måste jag åka in igen.

Bokmalen bunkrar upp till vrakpris.

Ginza sände nyligen ut ett bra erbjudande som jag inte kunde motstå. 6 st inbundna böcker för endast 174:- + frakt. Visserligen är böckerna inbundna, men det gör inget. 900:- sparar jag tydligen på detta paket.

Vården - en kostnadsfråga? (gällande RS viruset)

I lördags ringde jag Sjukvårdsupplysningen för barn då jag var väldigt orolig för Saga då hon hostade kraftigt, rosslade, var febrig och kräktes vitt segt genomskillnigt slem. Sjuksköterskan jag fick prata med tyckte jag skulle åka till Nynäshamns Närakut direkt då hon såg allvarligt på detta samt se till att ta ett test för RS, så vi for dit.

Där i kassan får man först höra att pga att Saga inte är listad på Legevisiten så är det egentligen Handens Närsjukhus vi ska fara till då det är dom har köpt den tjänsten utav Nynäs Akuten som vi är listad hos, men att dom kunde titta på henne. Jag berättade vad sjuksköterskan på Sjukvårdsupplysningen för barn hade sagt att ett test för RS borde göras och bemötandet därefter fick mig att bli väldigt frustrerad. Så pass frustrerad att Victor fick lugna ner mig.

Pga att Saga är listad på Nynäs Akuten och inte på Legevisiten så tar dom inte RS prov på olistade patienter för det kostar pengar och om dom tar ett RS prov för Nynäs Akutens räkning så ger Legevisiten pengar till Nynäs Akuten som får det för att det provet tas. Med andra ord så nekade dom att göra ett RS prov på Saga. Är inte vården lika för alla? Det är i alla fall vad jag lärde mig under min undersköterskeutbildning. Vad är det då som har förändrats så att det får gå till så här? Är det pga privatiseringarna eller är det politikerna i kommunen som anser att alla inte har rätt till samma vård?

Får det verkligen fungera så här och är det verkligen så här det fungerar? Jag och Victor valde att Saga åtminstone fick undersökas på Nynäshamns Närakut efter att fått konstaterat att hon blir inhalerad om det skulle behövas. Undersköterskan säger 4-5 ggr under tiden vi väntar att hon är övertygad om att det är RS utan bara en helt vanlig virusinfektion, vilket nu i efterhand gör mig väldigt förbannad. Läkaren ansåg direkt att vi skulle fara vidare till Sachsska Barnsjukhus så hon remitterade oss dit. Trots det säger undersköterskan återigen att vi kan ta det lugnt och tom äta lunch i lugn och ro innan vi far in och att det återigen inte är RS. Hur kan hon säga så? Hon är endast en undersköterska och hon får inte självdiagnotisera. Det finns alldeles för många som inte förstår en undersköterskas befogenheterna och kan tom väga hennes ord som en lag då all vårdpersonal kan uppfattas som läkare etc för dom som inte har en inblick i vården. Tänk om det nu hade varit så att Victor hade fart in själv med Saga och lyssnade på denna undersköterskas ord?

Vi for in till Sachsska Akutmottagning och där konstaterades det att det var RS viruset och hon fick inhalera adrenalin vilket hon svarade bra på så vi fick fara hem med aiolos för att inhalera henne med natriumklorid var tredje timme, dock hjälpte det inte utan vi var tvungna att återigen fara in akut med henne då hon var väldigt med tagen. Adrenalin gavs direkt samt alvedon och kåvepenin då det även visade sig vara en dubbelsidig öroninflammation hon bar på. Vi fick komma till avdelning 74 där vi fick stanna två nätter och hon kontrollerades regelbundet med temp, sat etc och inhalerades regelbundet med bla adrenalin och framförallt natriumklorid samt gjorde andningsgymnastik. Hon åt mycket mindre och det kunde gå upp till 6 timmar mellan målen och det är väldigt länge då hon endast ammas, men hon kvicknade till sen och bodde mer eller mindre vid brösten. Hon gick ner en del under tiden, men inte alltför märkbart då hon har en hel del att ta av. Trots att hon föddes i v. 37+1 så ligger hon över medelkurvan och jag får nog tacka mina feta mjölk för det.

Nu har vi varit hemma i snart 1 dygn och det har gått bra och hon har visat mer och mer av sitt rätta jag, dock är hon väldigt rosslig och i mitt stilla sinne undrar jag smått varför dom inte sände med oss åtminstone flytande ventoline som är luftrörsvidgande?

Nästa vecka har vi 6 månaders kontroll inbokat på BVC. Om vi inte behöver söka vård igen innan dess så har jag en del frågor till honom.