Njursten är värre än att föda barn.

Igår till frukost fick jag akuta smärtor på höger sida som vägrade ge med sig. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen och vad jag skulle göra för att lindra. Dessutom var jag själv med alla fyra barnen och försökte så gott jag kunde med att få iväg Anton och Mathias till skolan medan Jonathan och Saga fick stanna med mig. Jonathan tog det väldigt hårt och nu i efterhand har jag fått försökt förklara för honom så gott jag kunnat om vad som hände även ena ambulansmannen pratade med honom.

Jag hade ingen aning om vad det kunde vara utan började oroa mig för att det ev. kunde vara blindtarmen helt enkelt så jag lyckades få iväg ett sms till en vän som haft det, men när jag fick svar från henne klarade jag knappt hålla mig upprätt så jag ringde henne. Själva samtalet minns jag inte direkt mer än att hon fick Victors nummer och ringde honom och sa att han måste åka hem nu. Jag låg i fosterställning i soffan och kved och jämra mig och försökte bita ihop för jag såg att Jonathan tyckte det var skrämmande... Victor ringde och han ringde en granne som kom upp och fem minuter efter det kom Victor, hans bror och 2 st ambulansmän in. Jag blev undersökt, fick en nål satt, morfin intravenöst etc. Jag minns inte så mycket jag var kraftigt smärtpåverkad. Jag for in i ambulansen med bår där jag fick något mot åksjuka och sen mer morfin samt dropp. Hela resan kändes väldigt lång och jag blev undersökt hela tiden, men jag minns det mesta diffust.

Jag blev förd till ett akutrum på SÖS där dom stack mig minst 10 ggr utan att få något blodprov och dom hörde om jag haft tidigare problem vilket jag nämnde att jag for in till jourmottagningen i lördags, men då tog dom endast gravtest och urinprov samt att jag lämnade urinodling i måndags, men att allt visade sig vara negativt. Dom tyckte det var dåligt att inte jourmottagningen tog mig på allvar och hade undersökt mig ordentligt.

Jag blev transporterad till ett litet avsides 'rum' där jag fick lämna nytt urinprov. Kort därefter dök Victor och hans bror upp med Saga. Saga var inte så glad då hon inte hade fått amma på ett tag och flaska är hon inte så van med, men amma med morfin i sig var bara att glömma så hon fick lite puréer och ersättning som hon inte var så sugen på. Svärmor kom och tog hand om Saga under tiden som vi var kvar på akuten och det verkade ha gått bra. Tyvärr tråkigt för henne att första gången som hon passar Saga så blir det under sådana här omständigheter, men det verkade ha gått ganska bra trots allt då Saga verkade sova nästan hela tiden.

Jag blev transporterad till röntgen där dom gjorde ultraljud där det visade sig vara njursten jag drabbats utav. Det är verkligen inget att rekommendera! Njursten är värre än att föda barn.

Jag fick med mig smärtstillande hem; voltaren 50 mg, och imorgon ska jag på återbesök för att se om njurstenarna har kissats ut, är små grus kvar eller stora stenar som dom blir tvungna att spränga. Min storasyster Jenny möter upp mig SÖS för att hjälpa mig med Saga under tiden. Om jag får feber eller mer ont måste jag åka in igen.