Sommarlov, den andra delen.

Hela syskonskaran.

2,5 vecka med små avbrott då jag hoppade in på några arbetspass blev det med stora familjen. Vi satsade på en hemester och det var inte fy skam då vi har skog, havsbad, båt och lugnet här i Vika. Det är trots allt vår första sommar här ute. Tyvärr så slutade senaste båtturen ut för ett dramatiskt slut. Mathias råkade få en fiskekrok i handen, ca 1 cm in med hullingen, så det blev ett akut besök på Handens Närakut där han fick ta bort den. Det är troligen en upplevelse han sent kommer att glömma. Under hela bilresan var han lugn och sansad, men när den skulle ut och han såg stora sprutor och tångar så fick han panik, men vem hade inte fått det?! Det var bara att pussa och krama honom samt prata lugnande med honom så var det över inom 10 minuter, dock kändes det som en evighet...

Aj, aj, aj...

Vi var även en heldag ute och hälsade på min pappa i samband med hans 60 års dag (dagen efter) och hans sambo. Det var en mysig dag som innefattade bad vid sjön, ridning med finaste Òskadís etc. Dom har fått det väldigt trivsamt i torpet. Tyvärr hade pappa väldigt ont i ryggen. Det har fortfarande inte blivit bra så han har fått fara in akut...

Som taget ur Bröderna Lejonhjärta.

Vi har även hälsat på min storasyster Jenny (i samband med hennes födelsedag, pappa och hon fyller 2 dagar efter varandra) där jag fick träffa både nya, men framförallt välbekanta ansikten. Det var väldigt trevligt. Anton blev väldigt ledsen i samband som vi skulle åka så Jenny och jag har smått pratat om att han ev. ska komma att få sova över hos dom innan sommaren är slut.

Nu har pojkarna varit en vecka hos sin pappa och kommer hit idag runt lunch. Denna vecka är sista veckan av sommarlovet och vi får se om det blir lite bad eller annat skoj. Ev. en tripp till en stuga i Dalarna.

Sommarlov, uppdelad sådan.

Tre av mina hjärta; Anton, Mathias & Jonathan.

Igår kom tre av mina hjärtan, nämligen mina pojkar, äntligen igen efter att ha varit hos sin pappa i 2 ½ vecka för att nu vara hos oss lika länge. Dock blir det några små avbrott då jag åtminstone kommer att arbeta 3 st arbetspass under denna tid, men det är skönt att vi kan lösa det på bästa sätt både för oss, men framförallt för pojkarnas skull.

Första delen av sitt sommarlov hos mig, Victor och Saga så var det mycket bad nere vid Fållnäsviken till barnens glädje, lite båtåkande, fiskande, midsommarfirande samt födelsedagsfirande utav Victor. Denna andra del är det tänkt att bli en hel del bad, ev. någon dagstur till tex Nåttarö, ev. en tur till Sagostigen, lite båtåkande, fiskande, grillande och svampplockande samt en hel del annat. Myspys!

Det blir lite som det kommer och hur vädret är helt enkelt som sagt.

Mathias visar glatt sina smultron & blåbär.

Det här med växelvist boende är tufft, men det var som tuffast första året och det har periodvist varit tufft även detta år. Det viktigaste är att fylla dagarna med annat under tiden, men ibland kommer saknade ikapp en och som tur är dom bara ett samtal ifrån en.

Det känns som någon sliter ut mitt hjärta och stampar på det!

Vart jag än tittar blir jag påmind av dom. Leksaker. Kläder. Smulor på diskbänken. Bilar på vardagsrumsgolvet. Barnvagnen. Grus vid ytterdörren. Det smärtar något enormt. Jag trodde aldrig man kunde känna en sådan här smärta. Det var samma sak för två veckor sen. Flera säger att man vänjer sig med tiden, men jag svårt att tro att man kan vänja sig vid en sådan här smärta. Jag går sönder inombords...

Det här var den första morgonen som har varit otroligt mysig med pojkarna sen dom kom till mig i söndags kväll. Tyvärr brukar dom vara helt uppe i varv dom första dagarna och testar gränser, men imorse så kunde både jag och dom verkligen njuta av att allt var så perfekt. Kanske, kanske börjar både dom och jag att landa nu?

Mathis fick resten av sina födelsedagspresenter som jag glömde ge honom då han hade sitt lilla kalas här för över en vecka sen. Tyvärr glömmer jag saker hela tiden. Jag tror det beror på att jag omedvetet förtränger saker hela tiden och ständigt har miljoner tankar i huvudet. Han blev jätte glad i alla fall och det är huvudsaken. Han fick ju trots att en present på sin födelsedag innan han skulle till förskolan och anledningen att det inte blev något mer firande då var för att x:et skulle hämta han och hans bröder från fritids och förskolan senare samma dag och jag arbetade till sent på kvällen. Det kändes dock konstigt och jobbigt att inte få fira sitt barn på sin födelsedag som man gjort förr, men det var bara att bita ihop och fokusera sig på att arbeta.

Det gör så fruktansvärt ont i mig just nu. Från att ha haft fullt hus och fullt ös nästan hela dagen så har både gästerna och barnen lämnat hemmet och jag sitter själv. Hur ska jag klara denna vecka utan mina älskade barn?! Jag saknar dom redan och dom for för ca 5 min sen. Tårarna bara rinner ner. Det känns som jag går sönder.