Sophie skrev den till min morbrors fru efter att Christer hastigt gick bort av dubbelsidig hjärnblödning endast 39 år gammal. Jag minns det som igår. Han kommer för alltid leva i mitt hjärta. Några år senare gick även Maja bort hastigt i en hjärtinfarkt även hon relativt ung.
För mig kommer dom alltid bo kvar på sin lilla gård med alla sina djur och fosterbarn. Det minnet kommer aldrig att försvinna. Man var alltid välkommen till dom och jag hade 'turen' i ca 1år då jag nästan bodde granne med dom, så efter skolan tog jag nästan alltid en tur till dom.
Jag saknar er.
