En liten sessa som vägde 3090 gram och 46 cm föddes 1 timme och 4 minuter efter inskrivningen på Södertälje sjukhus i vecka 37+1.
Södra BB var tyvärr fullt, men både jag och Victor är väldigt nöjda med Södertälje. Personalen fick en att känna sig trygg och ingenting var panikartat även om allt gick väldigt snabbt.
Kort och gott for vi in pga att vattnet hade redan gått dagen innan, men misstankarna kring det stärktes när jag fick se bindan på morgonen då det var blodblandat. Värkarna började dessutom komma mer intensivt och regelbundet så det var bara att fara in för en kontroll med tanke på mina snabba förlossningar.
Trots värkarna och vattnet som gått körde jag in till Södertälje sjukhus. Det komiska på resan var att vi fick stanna för en fjolårskalv på motorvägen i Södertälje samt irra runt efter en parkering...
Väl på förlossningen vid kl 10 kontrollerades värkarna samt om det var fostervatten jag läckte. Då det troligtvis var fostervatten så kontrollerade dom inte hur pass jag var öppen pga infektionsrisken. Läkaren gjorde en gynundersökning och konstaterade efter lite labbande att det var fostervatten, men pga att värkarna inte var tillräckligt intensiva så kom vi överens om att jag och Victor skulle promenera i Södertälje i 2 timmar för att sedan kontrollera värkarna igen. Vi hann över vägen till ett Thai ställe och Victor fick i sig sin lunch medan jag själv lyckades efter mycket om och men få i mig 1 dl mat under flera intensiva värkar. Vi var borta 45-50 min från förlossningen. Tänk om vi hade valt att gå runt Södertälje sjukhus? Då hade jag säkerligen fött på vägen.
Värkarna kontrollerades och visade sig ha blivit mer intensiva, men tydligen inte så pass intensiva som de brukar vara i slutskedet. Kl 13.15 skrev dom in mig. Kl 14 var jag öppen 5cm. Kl 14.10 var jag öppen 8cm och det efter att ha fått kämpa mig till en pilatesboll som jag knappt hann sitta på. Kl 14.16 känner jag av krystvärkar och kl 14.19 föds tösen. Hon var lite medtagen och man började smått märka att personalen var lite oroliga när dom försökte få henne att kvikna till. Både jag och Victor såg inte att hon hade haft navelsträngen 2 varv runt halsen. Så här i efterhand så kanske det var därför som hennes hjärtljud föll ner till 50 vid värkarna...
Allt var känslosamt både för och Victor, men ändå helt underbart!
Victor. Titta. Det är en flicka.
...men min första tanke när jag såg hennes ansikte var att jag hade fått ytterligare en son och det var jag helt tillfreds med.
Pga att jag inte hann få pencillin intravenöst pga vattenavgången som skett mer än 18 timmar innan förlossningen så fick vi stanna kvar ytterligare en natt på BB för att kontrollera att hon inte åkt på någon infektion, men allt var bra och 9 oktober fick vi fara hem.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar