Alltid ska det vara något...

Igår var Ante och jag på ett rutinmässigt skolläkarbesök där dom kollade ryggen, hjärtat, om han kunde gå på fötternas yttersida(?), gick igenom hans sjukdomshistoria rörande andningssvårigeheterna som falsk krupp och förkyldningsastman samt Henoch Schönleins purpura och IgA-nefrit. Han fick även en påfyllning av ett vaccin och det tog 30-40 min innan han till slut gick med på det. Han är bokstavligen talat livrädd för sprutor sen han låg inlagd för Henoch Schönleins purpura och det är ändå 3 år sen... Positiva nu är han att det är först när han går i årskurs 8 som det är akutellt med en ny spruta om han förstås inte ska få tex fästingsprutan eller liknande.

Skolläkaren ville även kolla Antes pung, men han totalvägrade så läkaren frågade mig om jag var säker på att han har två testiklar och jag svarade bara att det är jag, speciellt med tanke på att han opererades för ljumskbråck för 3 år sedan. Även Ante fick svara hur många han hade och det hade han koll på. Jag tyckte det var bra att Ante sa ifrån som han gjorde och stod för det.

När jag trodde hela besöket var slut och det var dags att gå så ville läkaren prata med mig enskilt så skolsyster gick iväg med Ante. Skolläkaren upptäckte något som gör att jag vill gå till botten med det och jag är orolig... Idag ska jag boka tid hos Nynäs Akuten för att få ett andra utlåtande och förhoppningsvis blir Ante remitterad vidare.

Utöver det så ska jag begära återbesök, efter samråd med skolläkaren, för att kolla hur det är med Antes blodtryck, äggvita etc rörande hans IgA-nefrit på Sachsskas barnmottagning på Södermalm.