Nu på morgonen har jag och Ante kastat en herrans massa pappersreturer och kartonger. Det är sjukt vad mycket man samlar på sig. Speciellt i samband med en flytt, gipsat ben, arbete, studier, familjelivet etc. Vilket fall som helst börjar jag fundera på om jag ska sätta upp en Ingen reklam tack skylt. Jag ögnar ju ändå bara igenom det och har ändå inte råd att köpa något från alla erbjudanden, men samtidigt så vill man ju kunna drömma lite. Aja, jag får se hur jag gör.

Nu ska jag i alla fall sätta mig ner och göra klart inlämningsuppgifterna i Socialt behandlingsarbete som ska vara inlämnade idag och därefter blir det att diska, dammsuga och skura golv. Jag får se hur mycket jag hinner med, då jag är riktigt ordentligt tidspressad just nu.
Nog kan jag lungt påstå att jag har trevliga grannar under mig. Inte grannfejden här inte. Det är en trebarnsfamilj nästan samma årgång som mina (02, 04 och 08). Idag när jag var påväg hem från förskolan så träffade jag på mannen medan jag bar Jonis. För tillfället har jag ingen barnvagn eller jo jag har en i bilen, men jag får inte ut den för centrallåset bråkar så man får inte upp bagageluckan och de två paraplyvagnarna som finns är för tillfället hemma hos x:et. Vilket fall som helst så tyckte han det såg väldigt jobbigt ut att bära, personligen tycker jag inte det då jag fått göra det omvartannat denna vecka till och från förskolan, så han låna ut en barnvagn som bara står.

Nyss ringde han på och frågade om jag hade några ciggaretter att låna ut. Jag sa självklart, men inte behöver han ge tillbaka. Nästa gång kanske jag står utan, som för några veckor sen och jag vart så knäpp av abstinensen att jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Vilket fall som helst så är det bra att man kan hjälpa varandra när det behövs.

Värsta är väl att jag är urusel på att be om hjälp när jag behöver det oavsett vad det gäller. Ensam är stark. Ibland - ibland inte.
Häromdagen fick jag en broshyr om att vaccinera sig mot A(H1H1) och här i byn startar dom med det from v. 43. Då två av mina barn tillhör riskgruppen och jag själv kommer att arbeta inom vården så kommer vi alla att vaccinera oss. Frågan är bara hur jag ska få Ante att ställa upp på det då han skyr allt som har med sprutor att göra och det är inte bara en spruta som det är frågan om utan två vid två olika tillfällen. Några tips på hur man ska gå tillväga uppskattas verkligen...
Jag blir trött på mig som blir helt uppslukad av tankar. Sekunder. Minutrar. Timmar. Bara. Går. Och. Går. Ett varmt bad har dock hunnits med samt även läst några kapitel i Änglaröst av Arnaldur Indridason. Nu ska strax jag och Ante avnjuta lite pizza. Färdig sådan som värms i ugnen. Snabbt, enkelt och billigt, då dom endast kostade 10:-/st.

Det är nackdelen (ibland fördelen) att arbeta i en livsmedelsbutik. Man hittar alltid något man vill köpa och värst är det när man sitter där i kassan och är vrålhungrig och folk kommer med grillad kyckling som luktar ljuvligt gott. Då vill man bara slita åt sig den och äta upp den!

Jag är otroligt less på att åka kommunalt. Det tar tid. Det krånglar nästan alltid. Tunnelbana. Pendeltåg. Buss. Men idag kom jag i alla fall ihåg att ta med mig min handsfree så jag kunde lyssna på radio, men mottagningen var då inte på topp och som tur var det endast pendeltåg för hela slanten, dvs sköna säten, vilket var skönt.

Jag är verkligen en tidsoptimist ibland, men på 2 timmar hann jag Ösmo-Haninge-CentrumVux-Nynäs-NKC. Även idag fick Ante följa med mig då han fortfarande har problem med andningen. Han fick lite kritor och papper och satt och gjorde flera fina teckningar till mig under tiden jag hade min första lektion i Sjukvård. Lektionen i sig var väldigt osammanhängande och jag tror inte jag lärde mig något alls idag.

Jag kommer förövrigt att praktisera på Geriatriken på Nynäs Vård. Det kommer bli spännande och jag hoppas jag kommer trivas bra där under mina fyra veckor. Lite nervöst är det allt. Nu är det knappt 2 månader kvar tills jag är nyexaminerad undersköterska! Helt otroligt...

Idag hade jag ett givande samtal per telefon med min kurator. Tyvärr missade jag KBT mötet igår pga att jag trodde att det skulle vara nu på fredag. Jag var helt övertygad, men så fel jag hade och jag behövde verkligen träffa henne. Jag är en glömsk och förvirrad människa. Suck.

Jag har insett att jag har en hel del att bearbeta, att jag måste ge det tid och skynda långsamt. Jag vill inte vara med om det jag råkade utför i helgen igen. Aldrig någonsin. Jag är bokstavligen talat livrädd att det ska ske igen. Jag är rädd för de spratt mitt huvud spelar med mig.

Rädslan, oron, skräcken, paniken finns där hela tiden...
Nu ska jag strax iväg och lämna Ante hos en vän medan jag ska göra tentan i Socialt behandlingsarbete. Med tanke på att jag fortfarande inte funnit boken så är jag orolig över hur det ska gå, men jag försöker intala mig att det kommer gå lika bra som förut. Nervös !
Idag har det varit full rulle hela dagen. Först lämnade jag och Ante hans bröder på förskolan och därefter for vi till Nynäs där vi först gick till polisen där jag rådfrågade hur jag skulle gå tillväga ang han som packade på mig. Det slutade med att jag fick en blankett om skadeanmälan så nu måste jag boka in ett möte med den äldre mannen och går han inte med på att fylla i den tillsammans med mig så blir det en polisanmälan. Jag måste bara ta mig mod och kraft till att ringa honom igen. Senast jag ringde så kändes det bara som han försökte slingra sig. Jag vill verkligen få det här avklarat snart så jag kan lämna in bilen på verkstaden. Det skulle underlätta min vardag en hel del att ha en fungerande bil samt så skulle ett orosmoment försvinna som tar en hel del av energi just nu.

Därefter gick jag och Ante till NynäsAkuten där han blev undersökt, fick lämna blodprov för att kolla syresättningen i blodet. Han fick en Lego Power Miners som present av mig efter läkarbesöket, då han tröts han var livrädd lämnade blodprov. Han fick tom vara med och analysera det vilket han tyckte var roligt. Han fick Bricanyl Turbuhaler och Pulmicort Turbuhaler utskrivet, så nu blir det täta, regelbundna inhalationer en tid framöver och han kommer att stanna hemma denna vecka från skolan.


Sen bar det av upp till NKC för att lämna in ansökningar för alla grundläggande kurser som jag vill tenta upp i vår om jag inte kommer in på sjuksköterskeutbildningen. Jag fick även ett samlat betygsdokument på alla mina kurser som jag hittills fått betyg i omvårdnadsprogrammet samt så ringde jag till CAS som kommer sända mitt betyg från Rättskundskapen och CentrumVux som gör ordning mina betyg från Matematik B och Naturkunskap B som jag ska hämta på onsdag. Ansökningarna till Ersta Sköndals Högskola, Röda Korset och Sophiahemmet är nu insända, men jag ska sända in kompletteringar senast 1 december.


Efter NKC gick vi och åt lunch. Ante tog pannkakor med sylt och grädde och jag åt foccacia med sallad vid sidan av. Alltid lika gott. Det var mysigt att få egen tid med Ante och han njöt av det också.

Efter lunchen bar det av till Gynekolog- och Barnmorskemottagningen där jag fick Cerazette utskrivet. Jag gillar egentligen inte dom, men förhoppningsvis får jag inte samma problem som jag hade tidigare med dom som huvudvär, oregelbunda och långdragna blödningar och magont, men får jag det ska jag återkomma för att få ut nya. Jag hämtade ut dom direkt och ska börja med dom så fort tant Röd kommer på besök.

När vi sen var klara i Nynäs så var det bara fara till förskolan och hämta Jonis och Mathis för att sedan bege oss hem och ta det lugnt innan det var dags att påbörja middagen, så att jag sen kunde sätta mig ner när dom somnat och börja plugga inför tentan imorgon.
Nu har jag precis nattat mina tre älskade små troll som kom för några timmar sen. Det känns helt underbart att dom är hos mig just nu, speciellt med tanke på att jag inte träffat dom på 1½ vecka.

Tråkiga är att Ante är sjuk. Hans andningen är kraftigt försämrad och han har haft feber sen i fredags då x:et fick hämta honom från skolan. Imorgon blir det besök på NynäsAkuten med honom så jag får ut Airomir och Pulmicort till honom och ev. något för hans eländiga hosta.

Han sa till mig innan han skulle lägga sig att hans kompisar från skolan har sagt att det finns en ny sjukdom (läs svininfluensa) som en del kan dö av och att skolorna tom kan stängas ner pga den. Jag antar att han syftar på den skolan som haft 160 fall av svininfluensan. Det här lugnade inte direkt ner mig utan jag känner desto mer att jag vill träffa en läkare som får kolla upp hur det är med honom. Som tur är kom en vän över med både Airomir, Pulmicort och Reliv, så förhoppningsvis blir natten lugn, men jag kommer troligtvis sova oroligt.

Jacket Jonis har under hakan var verkligen inte fint och innan han gick och la sig så råka han slå huvudet i bordskanten och fick ett litet jack på 3 mm som vägrade sluta blöda först. Han har verkligen otur han.