Utvecklingssamtal och testa gränser.

Jag har varit på helspänn vad gäller Mathis utvecklingssamtal som blev av idag, men det hade jag absolut inte behövt vara märkte jag. Hans ansvarsfröken visade en helt annan sida än vad jag tidigare sett vilket kändes väldigt bra. Allting var bra förutom när hans rutiner ändras oväntat som leder till att han 'testar' en för att se om man ger med sig. Som tex imorse då jag följde med till skolan så försökte Mathis 'hålla kvar' mig genom att skrika, gråta etc när det var dags för mig att gå vilket ledde till att han kom försent in på idrottslektionen, dock hjälpte hans ansvarsfröken mig och nu i efterhand så sa hon att hon tycker han försöker spela ut mig för att se hur långt han kan gå och jag känner nog att hon delvis har rätt för efter att jag hade gått så vändes hans humör till ett glatt humör efter bara några meter. Vanligtvis går han och Anton själva hemifrån till skolan som ligger endast 5 min promenadsväg ifrån bostaden och det fungerar alltid klockrent så idag kändes det verkligen som ett bakslag vid lämningen.

I övrigt så är han en väldigt duktig och aktiv 6 åring som tycker om skolan och som längtar efter att få börja första klass.