Jag borde ha lyssnat på vad alla försökte säga till mig. Tre arbeten och studier är alldeles för mycket för mig. Vad händer tror ni? Jo, man hamnade på Gyneklogiska Akutmottagningen på SÖS i söndags och fick sitta där till måndag natt pga enorm brännande smärta i rygg, lår, mage och höft samt en stenhård livmoder som höll sig i kramp.

Direkt då jag kom dit fick jag lämna urinprov för att utesluta UVI då jag haft sammandragningar till och från veckan innan. Dom tog även Hb och BT samt tog min temp och det visade sig att jag hade feber. Efter en lång väntan så fick jag och Victor komma in till läkaren där vi fick göra ultraljud. Bebisen tittade rakt på oss och vinkade med sina knubbiga händer. Hjärtat pickade och den mådde bra. Läkaren klämde på livmodern och kollade så allt var bra samt klämde på bäckenbenet och en massa andra punkter och kunde konstatera att det är foglossning dvs bäckenuppluckring jag har. Jag har känt av det sen v.10, men absolut inte så här extremt utan bara några vaga känningar.

Urinprovet visade +1 och jag fick med mig ett rör som jag skulle fylla med morgonurin och lämna in så snart som möjligt. Jag lyckades igår äntligen ta mig till Södra BB (MVC) där jag fick lämna in det och det tar tydligen 3 dagar innan provsvaret är klart.

Denna vecka håller jag mig undan allt vad arbeten heter och försöker att se till att lindra smärtan, men än så länge går det inget vidare och jag känner bara att jag är påväg att bryta ihop då jag hade räknat med att åtminstone att jag skulle arbeta fram till augusti.

Jag är i v.17 och kan knappt gå. Det här är inte bra. Flera tror att jag kommer få sitta i rullstol mot slutet. Själv tror jag att jag kommer få gå med kryckor inom kort. Det känns verkligen inte bra.

Idag bokade jag in en tid hos sjukgymnasten för akupunktur. Det sägs att det kan hjälpa. Sjukgymnasten sa att om det inte hjälper efter 6 ggr, så kommer det inte att hjälpa. Jag känner dock att det är värt att testa. Jag funderar även på om massage kanske kan hjälpa.

1 kommentarer:

Alexandra sa...

usch usch usch, det låter inte alls något vidare. Kämpa på med det du orkar och försök prioritera dig själv! Förstår verklinge att det känns segt att redan nu inte kunna samt orka men vad ska man göra, det viktigaste är ju att du mår så bra som möjligt samt att bebben har det bra!