Jag har insett att jag har en hel del att bearbeta, att jag måste ge det tid och skynda långsamt. Jag vill inte vara med om det jag råkade utför i helgen igen. Aldrig någonsin. Jag är bokstavligen talat livrädd att det ska ske igen. Jag är rädd för de spratt mitt huvud spelar med mig.
Rädslan, oron, skräcken, paniken finns där hela tiden...

2 kommentarer:
Hoppas du får en tid snarast! <3
Men vad hände i helgen gumman???
Skicka en kommentar