• Telefonsamtal till kronofogden avklarad.
• Telefonsamtal till inkassobolaget avklarad.
• Hemförsäkring tecknad.
• Olycksfallsförsäkring tecknad.
• Bokat tid hos Gynokolog- och Barnmorskemottagningen.

Med andra ord ännu fler utgifter, men huvudsaken är att slipper några betalningsanmärkningar vilket jag gör om jag betalar in 640:- snarast.

Det jag bör göra härnäst är att plugga, men vart är motivationen?

Äcklad !

Nu funderar jag på att undvika allt med löpe. Fy fan vad äckligt!

Sådär. Nu har jag både en hemförsäkring och en olycksfallsförsäkring.

Hemförsäkringen blev hos TryggHansa för endast 145:-/mån, en sån där drulleförsäkring och med min otur är det lika bra att teckna en sådan. Olycksfallsförsäkringen däremot tog jag hos ICA och den gäller både för mig och barnen och jag betalar endast 150:-/mån för den.

Förvisso har jag inga planer på att skada mig igen som jag gjorde i augusti, men då stod jag mer eller mindre utan en försäkring dock ska jag påminna x:et att höra av sig till TryggHansa, som jag bad han göra för 1 månad sedan, och se om olycksfallsförsäkringen som han hade tecknad på mig trots allt kanske gäller. Förhoppningsvis kanske jag då kan få ut lite pengar för sprickan i hälen. Det skulle underlätta en del.

Nu behöver jag bara inhandla en brandvarnare så jag kan börja känna mig säker i mitt hem. Pga lägenhetsbranden 2004 så känner jag mig inte så säker utan en sådan. Det skulle i alla fall lindra en del oro.

Iförrgår fick jag höra i tredje hand via Elin, som arbetade extra där just då fast på Mathis avdelning, att Jonis hade gjort illa sig på förskolan så dom hade ringt x:et och bett han hämta honom för att åka in med honom till Vårdcentralen eller Jourmottagningen. Jag försökte få tag i x:et utan resultat, men senare på kvällen ringde han upp och jag frågade ut honom om vad som hade hänt och varför han inte hade ringt mig. Han sa att han inte hade haft tid. Jag köper inte det.

Jonis hade ramlat, vad jag förstod det som, i en trappa och slagit i hakan och fått ett 2 cm långt jack som blev limmat. Även om jag inte har barnen denna vecka så vill jag faktiskt veta om det händer något.

Jag är stressad mest hela tiden. Jag arbetade måndag och tisdag. Idag var jag iväg på studiebesök på Beroendemottagningen och just nu inväntar jag en kompis som ska få låna mitt förråd. Vart är nyckel!? Därefter bär det av till arbetet för att arbeta ett extra pass. Imorgon kommer jag ev. få ytterliggare ett extra pass vilket jag får reda på senare idag. På fredag ska inlämningsuppgifterna och fältstudierna vara inlämnade i Socialt behandlingsarbete. På lördag och söndag arbetar jag. Någonstanns däremellan ska jag på något sätt hinna plugga inför den kommande tentan som är på tisdag, men hur ska det gå när jag inte har den minsta aningen vart min bok är någonstanns!?

Utöver det måste jag ringa till kronofogden och inkassobolaget samt boka tid hos gynokologen. Sen vore det kanske bra om jag fick i mig lite näring som mat. Kaffe räcker nog inte för att jag ska orka med.

På havets vågade vågade våg...

Kryssningen var den bästa någonsin. Det var jag, Elin, Simon, Victor, Emelie, Matias, Saikko, Nina, Ronja, Jocke, Calle, Roger x 2 och någon till vars namn jag glömt. Ett helt underbart gäng med andra ord.

Jag tror jag irrat runt på varenda våningsplan på Silja Galaxy sisådär 100 ggr om. Trodde man sig hitta till hytterna så tappade man bort sig desto mer. Jag var helt lost på Galaxy. Vi dansade natten lång, men när alla valde att gå och lägga sig strax efter 5 på morgonen valde jag och Saikko att fortsätta festa och sen terrade vi den en efter en och på morgonen runt kl 6 gick jag, Saikko och Victor och åt frukost. Jag festade helt enkelt från innan vi steg ombord tills det var dags att gå av båten dagen efter utan att sova. Jag kan tillägga att det var måttligt roligt att arbeta idag och jag har minst sagt blivit retad på arbetet.

Finaste Elin & jag. <3

Enorm obeskrivlig smärta.

Städning pågår.

Just nu: Sophie Zelmani - Maja's song

Sophie skrev den till min morbrors fru efter att Christer hastigt gick bort av dubbelsidig hjärnblödning endast 39 år gammal. Jag minns det som igår. Han kommer för alltid leva i mitt hjärta. Några år senare gick även Maja bort hastigt i en hjärtinfarkt även hon relativt ung.

För mig kommer dom alltid bo kvar på sin lilla gård med alla sina djur och fosterbarn. Det minnet kommer aldrig att försvinna. Man var alltid välkommen till dom och jag hade 'turen' i ca 1år då jag nästan bodde granne med dom, så efter skolan tog jag nästan alltid en tur till dom.

Jag saknar er.

Igår ringde Victor åt min till den äldre mannen som backade in mig för att komplettera lite uppgifter. Då han skötte största snacket vid krocken så var det lika bra att han tog det i fortsättningen med och dessutom har han en bättre talförmåga än vad jag har.

Den äldre mannen vill att jag kommer med bilen till Hovsjö där hans släkting som arbetar på en verkstad ska titta på bilen. Jag känner bara rysningar för det. För min del känns det så mycket lättare att köra bilen till Olofssons i Brandbergen någon dag innan arbetet så jag kanske kan hämta ut den samma kväll på vägen hem. Jag orkar inte åka kommunalt till och från Södertälje och framförallt inte köra bilen så långt då den skakar förarsätet, golvet och ratten något enormt samt låter värre än värst. Dessutom så vill jag få arbetet gjort ordentligt.

Victor kommer ringa honom idag så får vi se vad som händer. Jag vill bara få det här överstökat nu så jag har ett mindre problem att tänka på. Troligen blir det att åka kommunalt hela nästa vecka. Jag vågar inte riskera att jag blir koldioxidförgiftad, döv och sönderskakad samt tom kanske får böter av polisen om jag skulle råka på dom om nu inte problemen på bilen blir åtgärdade inom kort förstås.